These things take time

Just nu sätts valsedlarna ihop. Vi gör listor över kandidaterna runt om i hela Sverige. Alla normala människor som inte sysslar med politik vet antagligen inte att det händer redan nu. Men vi samlar oss för valrörelse.

På flera ställen är provvalen klara och listorna satta. Provvalen är en omröstning i de olika länen hos moderaternas medlemmar. De är rådgivande men viktas oftast tungt. En del förbund har omröstningar med mentometerknappar, andra har mer traditionella valförbundsstämmor, andra har valnämnder som slutligen lägger fast listorna. Det har gått väldigt bra för många av mina kollegor och vänner som Jessica Polfjärd, Jonas Jacobsson, Jan R Andersson, Olof Lavesson, Oskar Öholm, Tomas Tobé och Christian Holm. Är så stolt över dem. Och lite avundsjuk för att de är klara.

Stockholmsmoderaternas provval pågår just nu. Alla moderata riksdagsledamöter som idag representerar Stockholms stad kandiderar om. Jag med, efter många funderingar. Det är ungefär 250 kandidater som vill in i riksdagen från oss. Idag har vi elva platser.

Ingen är självklar.

Provvalet och allt runt omkring det tar en del kraft och de flesta inblandade lägger nog en hel del tid att fundera på det här. Jag med. Det är svårt att låta bli. Stockholms provval pågår fram till slutet av november. My gods, så skönt när det här är över så att vi kan jobba för att möta våra verkliga motståndare.

Provvalstider är tider för utvärdering. Har funderat på om jag kunde gjort mer. Men jag tror inte det. Och det som jag inte gjort på tre år kan jag inte göra på fyra veckor.

Det finns sätt att röstmaximera provvalen, visst. Men jag hjälper inte mina vänner att rösta. Det blir som sagt ingen Fia-till-riksdagen-Fejjangrupp. Jag skickar inga egna brev om varför moderata medlemmar ska rösta på mig. Redan innan jag valdes in i riksdagen tyckte jag att det kändes lite sådär att riksdagsledamöter kan göra avdrag för sina utskick när alla andra inte kan göra det. Däremot använder jag de kanaler som alla kandidater har tillgång till och är tydlig i min text. Och så jobbar jag vidare med frågorna jobb, pension, miljö tillsammans med Anna och Mats inför Framtidsvalet 2010. Vi gör sånt som att ordna en Political fight club för att låta frustrerade politiker lätta på trycket.

Trots allt så känns hela provvalet som att gå på anställningsintervju, fast utan intervju, hos sina kollegor, som samtidigt är konkurrenter. Lite skrämmande. Är brutalt ödmjuk inför utmaningen. I februari är hela processen klar.