Ok, det är en lite svag inledning men just exakt nu handlar politiken mycket om siffror.
Hur hög ska skatten vara för alla som arbetar? Hur hög ska den vara för pensionärer? Exakt hur mycket kan räntan gå upp om S, V eller Mp ska tillsätta finansminister. Vem har opinionsmätningarna med sig? Kommer sverigedemokrater komma in? Hur stor stöd har riksdagens minsta parti: Mp, egentligen? Klarar sig Vänsterpartiet över fyra-procentsspärren? Vilket parti blir störst?
Siffror, siffror, siffror.
Men sen, efter valet, oavsett vem som vinner blir det också en fråga om siffror. Hur många ministrar ska varje parti ha? Blir det millimeterrättvisa och nyuppfunna departement för att alla ska få lika många ministrar? Eller blir det som nu? Hur snälla är människorna i det stora partiet?
Den som är stark måste också vara mycket snäll, säger Bamse. Och det stämmer.
Stora partier måste alltid vara snälla partier. Alliansen har fungerat mycket för att vi gillar att samarbeta. Vi är generösa med ministrar och uppdrag. Varje parti får ta plats. Alla har reformer att presentera. Men varje val förändrar förutsättningarna. Det kommer nya siffror.
Det här kan låta självklart men tillbaka till Kent som skriver om de svåra frågorna om ledarskap i samarbeten.
Den innevarande mandatperioden stod vi tillbaka i ledarskapet. Det var en engångsföreteelse. Vi kommer inte att göra det igen om vi blir det största partiet i en majoritet. Väljarnas sätt att rösta måste få genomslag. Om man inte tar röstanden på allvar och vill gå förbi det så kan det ju vara ett tecken på just maktfullkomlighet.Han kämpar på i Örebro och där styr koalitionen tillsammans, Alliansens plus Miljöpartiet. Idag leds den inte av moderater. Men när väljarna säger sitt ska politikerna anpassa sig. Blir moderaterna största parti är det vi som tar ansvar för ledarskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar