Åh nej. Sågad av nätexperter.

I dagens Svenskan är politiker på nätet sågade. Överlag usla på nätet, säger experterna. Fast det finns en topplista med tio undantag där både kollegorna Henrik och Kent finns med. Bra jobbat!

En klart intressant och sann sak i artikeln är att det finns en del som använder bloggen som megafon. Eller vuvuzela faktiskt. Det är ju sällan kul för den som ska vara mottagare av budskapet. Den som bara skriker blir ointressant. Om den då inte slentrianlänkas av organisationen Netroots eller så.

De olika medierna sociala, deadwood eller dörrknackning är kanaler för att få ut ett budskap. Finns inte budskapet, själva innehållet, så blir det också ointressant.

En av informationsvärldens äldsta sanningar är att du ALLTID kommunicerar på mottagarens villkor. Det är vår utmaning. Och vi arbetar på olika sätt. Vi kanske är olika bra. Men så är det. Ett politiskt uppdrag handlar både om leverans av politik och dessutom kommunikation och det finns liksom inga regler för hur vi ska jobba. Alla är som sagt bärare av sitt eget budskap, vi är inte tokorganiserade.

Men genomgående andas artikeln en trist attityd. De skiljs såklart på politiker och "vanliga människor". Lite som att politik ska vara tråkigt, då är politiker logiskt sett trista och inte förstår de tekniken heller. Det verkar ändå som om nätexperterna (förutom Brit - nu med bättre länk) faktiskt inte är så intresserade av politik eller politiker. Och få människor är väl så breda i intresset att de orkar läsa allt som etiketteras politik. Inte ens jag. Men den som vill hittar både öppen och personlig information.

På samma sätt skulle jag kunna såga någon annan intressesfär, typ sport. Jag kan ju inte hitta en enda intressant sportblogg.