Motståndarna är inte lika nyanserade som konsumentrörelsen.
Köttklister. Vilket ord. Har skrivit om det förr. Låter läskigt men om köttbitar ändå ska sammanfogas (det har ju hänt förr i korv, sylta, all skinka som inte är helmuskelskinka, köttbullar och annat) kan det väl inte vara helt chockerande att produkten som får det att hålla ihop också kommer från djur.
Eller som jordbruksminister Eskil sa i en interpellationsdebatt i början av mars:
Först vill jag påminna om innehållet i det beslut som nyligen togs i EU om att godkänna användandet av så kallat köttklister, en tillsats vars kommersiella namn är Fibrimex. Sverige var mycket aktivt i diskussionerna som hölls i kommissionens arbetsgrupper och lyckades tillsammans med några andra medlemsstater genom en god argumentation åstadkomma ett beslut som ger konsumenterna full information om produkten för att de därefter ska kunna göra egna val. I beslutet fastslås att Fibrimex endast får användas i förpackade köttprodukter till försäljning till slutkonsumenter. Förutom att det av ingrediensförteckningen ska framgå att tillsatsen använts ska köttprodukten också för tydlighetens skull bära informationen ”sammansatta köttdelar” före produktnamnet. Vidare ska i ingrediensförteckningen av religiösa skäl anges att ursprunget av tillsatsen är nöt eller gris.
Jag är nöjd med detta förhandlingsresultat. Kommissionen hade ursprungligen tänkt sig att produkten också skulle få säljas i restauranger och storkök, ett användningsområde som skulle göra det svårt att tillförsäkra att konsumenterna skulle få tillräcklig information om det kött som serveras.
Jag har också noterat att märkningskravet vad gäller Fibrimex fått följdeffekter. Näringen har nyligen tillkännagivit sin avsikt att se över sin märkning av smörgåsskinka och tydliggöra för konsumenten i vilka fall skinkan inte kommer från en hel muskel utan består av små köttbitar av skinka som bundits ihop av en så kallad tumlingsprocess, en process där man inte använder sig av tillsatser. Jag anser att det är positivt att näringen på detta sätt känt av marknadens önskemål om att få bättre kunskap om produkter och om hur de framställs.
När det gäller frågan om möjligheten att spåra köttets ursprung delar jag upp mitt svar i två delar.
Sedvanliga märkningsregler gäller för de här produkterna. Detta innebär i korthet att samtliga ingredienser ska anges i fallande skala, det vill säga den ingrediens som det finns mest av ska anges först, samt att djurslaget ska anges på köttråvaran. Handlar det om flera köttslag, som till exempel blandfärs, ska det framgå av märkningen.
Ursprungsmärkning i betydelsen angivande av varifrån köttet kommer är en fråga som är mycket aktuell, och den diskuteras för närvarande inom EU. Frågan är komplex, och Sverige har i dessa diskussioner stött kraven på att ursprungsmärkningen ska bli fortsatt frivillig på de områden där den är frivillig i dag. Vidare har vi betonat vikten av att reglerna för märkningen utformas på så sätt att konsumenterna inte riskerar att vilseledas. Detta är ytterst ett ansvar som ligger på producenterna. När det gäller nötkött finns det en obligatorisk ursprungsmärkning. Enligt den bedömning som Livsmedelsverket gjort kommer en produkt som består av ”sammansatta köttdelar” inte att omfattas av den obligatoriska ursprungsmärkningen, eftersom det handlar om en köttberedning, vilket också gäller för andra produkter såsom till exempel korv. Producenten har som sagt möjlighet att välja att frivilligt märka produkten.
Slutligen: På frågan om jag avser att lyfta fram denna fråga som en beslutspunkt i ministerrådet är svaret nej. Jag är som sagt nöjd med förhandlingsresultatet. EU:s medlemsstater har tillsammans med kommissionen på ett konstruktivt sätt skapat framåtsyftande regler som ger konsumenterna nödvändig information för att kunna göra sina val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar