Förmiddagen ägnades åt ett seminarium som Cristina Husmark Pehrsson ordnade om karriärvägar för unga med funktionsnedsättning. Jag moderar, eller snarare ser till att allt håller tiden. Anledningen till seminariet är att socialförsäkringsminister Cristina besökt alla de verksamheterna och vill sprida kunskap om dem. Förstår det, för det är bra grejer.
Vi inleder med Open Eyes från Stockholm stad.
- Det känns som om det är vår tid som kommer nu, säger projektledare Lars Ahlenius. Mångfald är ingen valmöjlighet, utan ett faktum. Han förklarar att Open Eyes inte är ett ett välgörenhetsprojekt, det är ett utvecklingsprojekt där arbetsgivare tar in människor och ger dem en chans. Men det krävs:
- Engagemang, motivation och lite jävlaranamma.
Han beskriver hur livet står still för den som blivit förtidspensionerad. Inget händer. Men för de som kommit in kan oväntade saker sprida glädje.
- "Tänk att äntligen få betala skatt".
Claudio Palacios har tagit del i projektet och beskriver skillnaden på att ha ett arbete och höra hemma. När någon märker att du klippt dig eller har en ny skjorta.
- Du känner dig värd någonting.
Annica Elmehagen, Pia Torstensson och Helge Enger från Telenor berättar om sitt projekt Open mind. Personerna blir en extra resurs. Som saknas när de inte är där. Men den stora skillnaden är för människorna som deltar.
Misa är ett annat bra exempel och Lena Romert och Niklas Eriksson berättar om ett exempel när en kvinna med lindrigt begåvningshandikapp förr sorterade klossar efter färg och lyssnade på musik, men nu är sekreterare åt en skuldsanerare. De frågar vad människor kan, inte vad de inte kan.
- Betalar man inte skatt blir man en brukare, man brukar samhällets resurser. Och vem vill det? undrar Niklas.
Samordningsförbundet i Skövde berättar om hur de samarbetar och Niclas Jacobsson berättar om lagen om valfrihetssystem.
Ämnesrådet Leif Westerlind talar sist. Han imponerar. Se gärna mer på filmen här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar