Det är inte bara på torgmöten det finns megafoner och partihögtalare. De finns i blogosfären också.
Ibland tittar vi frihetliga bloggare smått avundsjukt på den välorganiserade vänsterrörelsen. De kommer alltid vara mer organiserade än vi, det ingår i konceptet. Men när det gått för långt, när alla länkar solidariskt, när kollektivismen råder, partimegafonerna står som spön i backen och ingen erbjuder något eget blir det trist.
Här kommer två texter som ger mervärde. Mary skriver väldigt bra om det här med opinionsbildning och yttrandefrihet och länkar till det här läsvärda inlägget från Erik Laakso som inte heller gillar när nätverk trattas ned till en kampanjorganisation. Han skriver det inte, men jag gör det: det enda som vänsternätverket har gemensamt är att de inte gillar regeringen och vill ha maktskifte. En drivkraft som inte mäter sig med viljan att rädda världen - som borde vara det som driver politiska bloggare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar