Distansarbete

Åker 19.10-tåget torsdag kväll till Göteborg. Hittar kollegan Lars Hjälmered på tåget. Vi äter varsin vissen räkmacka, för SJ har inte hunnit ladda tåget med mat. Trots Telenor och lite avbrott i samtalen lyckas P1 mogon och jag prata med varandra och komma fram till att de vill prata om flyget med mig och Per Bolund, Miljöpartiets näringspolitiska talesperson apropå askmolnen.

Förlorar förhandlingen om att ta det på telefon. En taxi hämtar mig på hotellet kvart i sju för att ta mig till en studio. Är nästan ensam i den enorma restaurangen när frukosten öppnar 06.30.

Åker till det fina SVT/SR-huset som ligger vid vattnet och tack vare lokalhumorn heter kanalhuset.

Är helt ensam utanför huset men blir insläppt i lobbyn av en tekniker. Väntar i en djup fåtölj vid de brandade borden.

En trevlig trafikreporter hämtar mig sen och hon leder mig till en liten studio där jag sitter själv och försöker inte att inte peta på några knappar.

Miljöpartiet argumenterar för att flyget är för sårbart. Tåg är bättre. Det är en modig ståndpunkt efter den här vintern. Vi kan aldrig bygga bort naturkatastrofer. Däremot ska vi vara krisberedda. Sen behövs en mångfald av transportslag. Flyget i Sverige konkurrerar mest med bilen, inte med tåget.

Uppdaterat: Den lite ovanliga ingången i flygdebatten uppmärksammas här av Skånskans ledarsida.
 
Närtidssatsningen vi gjorde betyder att allt som planerats av järnväg faktiskt byggs. Det saknas inte längre 100 miljarder i finansiering. Jag ser fram emot S, V och Mp-budgetförslaget som kommer om några veckor, om tågutbyggnaden finns med.

Hinner nämna att askmoln har hänt förr i närtid, som när vi var på väg till Alaska.

Hur som helst. Det är skillnad på att vara emot flyg eller utsläppen. Är det flygets miljöpåverkan som är frågan så måste vi jobba med det. Och vi vet att den tekniska utvecklingen är på gång, nya motorer, lättare plan, bättre rutter och biobränslen. Men Mp är lite teknikfientliga. Och brukar rösta emot Single open sky som ruttprojektet i EU heter.

Vi behöver infrastruktur. Inte för dess egen skull. Utan för att den gör det möjligt att möta människor.

Sen åker jag tillbaka genom ett soligt och hyfsat morgontomt Göteborg och äter mer frukost. Politiskt uppvärmd och redo för kommunala riks.