tisdag 2 februari 2010

Utmanar MP-kulten

I blicken mot framtiden fick jag uppdraget att skriva om klimatpolitiken. Texten skrevs precis innan Köpenhamnsmötet börjat. Innan hade vi leveraret en urstark klimatpolitik för Sverige och var mitt i arbetet med att få ihop EU.

Det är inte enkelt men heller inte tråkigt.

Mitt fokus blev därför själva klimatdebatten. Hur såg den ut för 20 år sen. Hur ser den ut idag? Och vad innebär de olika alternativen i svensk klimat och energipolitik? Trots att jag hittade ett par fina korrfel och att noterna inte hänger ihop och att konfliknivån är hyfsat hög har budskapet gått fram.

I en signerad ledare idag skriver PJ Anders Linder att det inte räcker att heta något med miljö.

Ett av problemen med Miljöpartiet är deras dåliga miljöpolitik. Den bygger på överbud och önsketänkande och en fix idé om självspäkning som paradväg till det gröna paradiset. Om MP:s partiprogram sattes i verket skulle elpriserna skena, ekonomin sakta in och miljön ta stryk.

Ändå förblir MP märkvärdigt ogranskat. Många tycks utgå ifrån att ett parti som heter något med ”miljö” automatiskt måste ha den finaste miljöpolitiken. Under FN:s klimatmöte i Köpenhamn användes Maria Wetterstrand som oberoende expert av många medier. Bra eller dåligt förslag? Fråga MP!


Klockrent! Han använder också ordet generalangrepp. Som att jag går till "generalangrepp mot den störtgröna förträffligheten".

Visst kunde texten tvättats. Visst kunde uppdraget ha varit att skriva bredare om miljön och gärna om äganderätten. Men innan miljödebatten fördjupas behöver i alla fall jag ta striden och faktiskt få ut de två miljöpolitiska alternativen på banan så att väljarna ser dem.

Och PJ: Jag behöver alltid ett möte med en sträng redaktör. Lunch någon dag?

Inga kommentarer: