OECD-gänget är en bred samling. Igår var det det high level meeting. Det går till såhär. Först är det kaffe. Några känner varandra redan. Det är människor som representerar olika länder och olika partier. Sen börjar mötet.
Vi placeras sittande runt ett stort bord efter den franska stavningen av våra länder. Sverige hamnar naturligtvis vid Storbritannien och på andra sidan satt en tysk socialdemokrat från eu-parlamentet.
För att begära ordet lyfter vi namnskylten och ställer den på sidan. Ett snabbt inlägg går att få för den som bara viftar lite. Och sen är vi igång. OECD är partipolitiskt obundet och är i stort sett ekonomer som jobbar för att undersöka samband och ta fram siffror och underlag. Dagens tema är klimat- och energifrågor.
- Det är billigare att sänka utsläppen än att inte göra något, förklarar Helen Mountford tydligt och fortsätter.
- Det betyder inte att det är billigt eller enkelt men det är ekonomiskt rationellt.
OECD brukar råda länder att ta bort subventioner av energi. I den mån de behövs behövs ett slutdatum. De vill också underlätta för handel med klimatsmarta produkter som nu omfattas av alla möjliga tullregleringar.
Sen är det öppet för inlägg. Först kommer bulgaren som vill ha en EU-armé för att skapa mer effektivitet och det sparar på miljön. Sen vill han ha standardiserade mobilladdare och fjärrkonrotller för att minska elektronikskrotet och spara på miljön.
- Det går mycket tid och energi när människor tycker fel, förklarar han sitt förslag om att EU-standardisera hissknapparna också.
Den brittske mannen bredvid mig, Lord Sewel från Labour gör som i brittiska parlamentet och hummar och säger rakt ut vad han tycker. Han skrattar högt eller suckar och låter på det hela taget rätt mycket. Vi suckar båda åt bulgaren. Lorden gillar inte bönder och han gillar inte subventioner och han gillar kärnkraft.
Sen blir inläggen mer intressanta. Kraften bör läggas på lösningarna och inte på kostnaderna. Det kan krävas en global Sternrapport, som ekonomiskt tittar på investeringar som krävs och framförallt kostnaderna för att inte göra något. Finanserna gör att vi måste dubbla våra ansträngningar.
Vi diskuterar också anpassningsåtgärder och styrmedel är viktiga eftersom det handlar om privata intressenter som genomför förändringarna, det är inte lika styrt av staten. Många tar upp att det krävs kraft för att bygga upp det politiska stödet. Jag tycker synd om dem. Svenskarna har ju förstått för länge sen.
Sen kommer Ungern i form av mr Veress. Han kräver subventioner på energi och lite obestämda sociala hänsyn. Hela inlägget andas att han inte tänker göra någonting politiskt för miljön. Jag tittar i deltagarförteckningen och ser att mannen är socialdemokrat som har med på sitt cv att han jobbat på ungerska ambassaden i Sovjetunionen.
Vi hamnar nästan bredvid varandra vid lunchbordet. Jag testar några argument på honom men det är inte möjligt att komma igenom. Vi kommer överens om att inte tycka lika.
En fotograf går hela tiden runt och fotar, han har en lista med bilder på alla politiker som han ska fotografera.
- Han vet inte att de viktigaste är tjänstemännen, säger Yoine Goldstein från Kanada som sitter bredvid mig på lunchen. Vi träffades i Alaska i augusti. Jag håller med. Sen berättar han att det är dags för honom att sluta med politiken. Han faller snart för åldersstrecket på 75 år. Trots det är han mer modern än mr Veress i sin syn på klimatfrågorna och det politiska engagemanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar