Kom tillbaka sent igår kväll. Svajigt bredband på snygga Hotel Jalta i Prag. Men vilken bra konferens. Hade förmånen att få delta i första panelen och berätta om svenska ordförandeskapets klimatagenda och vägen mot Köpenhamnsmötet och USA.
Det är ju rätt rörlig materia. Särskilt som min favoritakronym just nu, UNGA, alltså FN-mötet, pågick. Och next stop Pittsburgh. Sitter långt efter midnatt och läser artiklar om mötena och vad som sagts av de olika världsledarna. Vaknar i panik klockan 06.00 och fortsätter mediaspaningen för vara uppdaterad.
Panelen går bra och är intressant. Diskussionen handlar en hel del om finansieringen, USA:s roll och det världsmästerskap i positionering som pågår. Många engagerade är där, riktigt god uppslutning och några pampar. Träffar bland annat trevliga Martin Bursik, den före detta miljöministern. Han är före detta eftersom Tjeckien just nu regeras av en tjänstemannaregeringen efter ett misstroendevotum. Nyval väntas, efter ett par konstitutionella försök till förändring, till sommaren.
En workshop på eftermiddagen. I den sammanfattande panelen broderar journalisten som ledde vår workshop ut rätt rejält - subsidier till företag för att garantera vinst på kort sikt känns rätt främmande - och både jag och Kjetil från Danmark undrar lite om vi ska säga något men låter bli.
Ambassaden är såna hjältar som tar hand om mig och hjälper till med allt möjligt. Mat, information och logistik. Och de är naturligtvis med och ordnar själva konferensen. De bjöd också in mig till det här och avslutar med att leverera mig till flygplatsen.
Men sen är jag själv och då havererar det lite. Har exakt fem minuter tillgodo innan incheckningen stänger. Springer i högklackat mot disken. Hinner byta till andra skor och plocka min sjal ur väskan i kön. Lite tight men jag hinner. Säkerhetskontrollen är som vanligt hopplös. Lastar upp datorn och lilla necessären. Men får också ta av mig kavajen. Står i linne och ser kostymmännen stirra oblygt. Väl innanför säkerhetskontrollen köper jag en flaska vatten, lite chips och en chokladkaka till rövarpris. Går vidare mot gaten som ligger långt bort. Sitter i tio minuter och väntar på boarding. Äter chipsen. Funderar på kostcirkeln. Tre barn har springtävling. De springer runt, runt och skriker. Kommer på att jag har checkat in min bok. Och jag har inte spindelharpan i datorn längre.
Äntligen boarding. Kliver ombord, hittar min plats på 18 c. Rätt som det är kastar någon in en ryggsäck i bagagehyllan ovanför mitt huvud.
- Sitter du här innanför, frågar jag och reser mig.
- Ja, svarar en ganska stor man. Jag släpper förbi honom och håller på att snubbla över ett litet barn. En av de som sprang runt. De sätter sig bredvid mig men jag är för trött för att prata med barn. Frågar en flygvärdinna om jag kan flytta bak.
- Ska sova lite, förklarar jag för den stora mannen som tagit en hel del av mitt benutrymme, inget personligt. Men jag tror inte han tror på det. Fast jag somnar på min nya plats trots att sätena där inte går att fälla.
Får en smörgås och the. Öppnar chokladen och inser att jag köpt någon lokal specialitet. Det jag tolkade som russin eller någon slags frukt på bilden visar sig vara gelékluttar. Det är nog något man lär sig gilla. Just då är inte rätt tid att träna.
Flyget tar två timmar. Kommer av nästan sist. Passerar min gamla plats och det nu sovande barnet. Får ett sting av dåligt samvete att jag flyttade. Alla barn ser snälla ut när de sover.
Väntar på väskan och den här gången kommer den. Hurra! Springer till Arlanda Express. Passerar en stillastående man i rulltrappan. Han frågar efter vägen till tåget mot staden.
- This is the way. And the train leaves in two minutes, säger jag. Vi springer tillsammans nedför den sista rulltrappan. Han sätter sig vid mig och visar sin karta. Han vill prata. Egentligen är jag för trött. Jag läser lite i min bok som jag fiskat upp ur väskan men förbarmar mig sen. Han bor i Madrid, ska på konferens och funderar på att promenera till Östermalmstorg men när vi stannat leder jag honom till en miljötaxi från något rimligt bolag. Promenerar själv hem till ljudet av rullväskan. Trött och nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar