Att få rädda världen

Ett år kvar till valet. Det firas med en Alliansdag på Sergelstorg, 11.30 till 12.30. (Det var såklart Sergelstorg och inte Norrmalmstorg som jag skrev innan.)

Ett år kvar. Det ger möjlighet att tänka efter. Tre år går våldsamt fort. Alla sa så i början och det visade sig vara sant. Däremot var det inte sant att man går upp i vikt i riksdagen.

Har lärt mig så mycket den här tiden och har fått förmånen att träffa så många fantastiska människor. Hela tiden flyttar jag gränserna för vad som är normalt. Prata för en stor sal fylld med ingenjörer, möta presidenter och talmän, debattera skog, shopping och sopor. Eller min favvokombo som står sig sen Almedalen: fisk, sex och betong.

De närmaste veckorna till exempel, pratar jag klimat i Prag, hänger med soplobbyister - båda sidorna, pratar klimat och SRHR i Kapstaden, träffar Naturskyddsföreningens traineeprogram och skriver några motioner. Hey, det är ännu en vanlig dag i uppdraget.

I sommar har jag haft livskris och funderat på om jag ska fortsätta eller inte. Ingången var att göra det här i fyra år och sen lämna. Men nu känns det illa, som att inte leverera klart. Det finns mer att göra.

Så jag gjorde en lista. Vad talar emot uppdraget och vad talar för?

Emot:
Stress.
Resursbrist.
Svårt att hinna äta.
Oregelbunda arbetstider.
Oklart uppdrag och många som drar i mig.
Har aldrig haft ett jobb lika länge som jag haft det här uppdraget.

För:
Jag är med och räddar världen.

Ja, det är en rätt enkel ekvation. En modern moderat miljöpolitik är inget som enkelt hanteras på fyra år och sen lämnas, tvärtom är det en pågående process med grund i förvaltarskapstanken och processen har pågått sen moderaterna grundades. För mig handlar det inte heller bara om riksdagen utan om alla engagerade människor jag mött i hela landet. Alla goda idéer som finns och som bara måste genomföras. Och framförallt att ge oppositionen en rejäl match i miljöpolitiken eftersom våra idéer har bättre effekt än deras.

Så jag kör ett varv till. Först ställer jag upp i det interna provvalet. Vill Stockholmsmoderaterna blir det mer politik. Annars blir det något annat. Och jag vill inte såra någon men jag lovar att inte göra en Facebookgrupp som heter "Sofia Arkelsten till riksdagen 2010". För det är inte jag som är den viktiga utan det är frågorna som spelar roll.