Några olika delar behövs för att lyfta fram det energipolitiska läget idag.
Alliansen är enad och har en stark trebent politik. Vi har både mål och åtgärder för att uppfylla målen.
Mot det står en oenig opposition vars arbetsgrupper börjar jobba på måndag. I lite uppförsbacke kan man tänka. Tidigare har de sagt 40 procent minskning av utsläppen enbart inom Sveriges gränser. Men de saknar åtgärder. Gruppen för jobb och ekonomi, där jag antar att energifrågorna ingår, innehåller inte några miljöpolitiker. Gruppen för miljö- och klimatfrågor, som också kan syssla med energifrågor, innehåller inte några näringspolitiker. Men någonstans måste åtgärderna för att nå deras kommunicerade mål tänkas ut.
Ett argument som nu dyker upp är det klassiska om att politiken är ett nollsummespel. En peng till kärnkraft blir en peng mindre till vindkraft, sägs det, men det är inte sant. Oppositionen låtsas att det bara finns ett visst antal pengar att fördela - som i en statlig budget. Men på en marknad handlar det om att prioritera, investera och fördela.
Hur som helst. Miljöpartiet backar om en snabb avveckling. De vill inte investera i de fyra äldsta reaktorerna och på så sätt låta dem skrota ut sig. De föreslår också att EU ska ha som mål att minska utsläppen inom gränsen med 80 procent.
Mona Sahlin har sagt att kärnkraften ska avvecklas och ingen ny reaktor under henne livstid.
Vänstern vet jag inte vad de tycker. Mer än att de vill skrota och är generellt mot kärnkraft och vill, lite konservativt och fint, bevara de outbyggda älvarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar