onsdag 19 maj 2010

Ransoneringsromantik

Medverkade i eftermiddags i en paneldebatt om individuella utsläppskvoter. Hemsk idé. Tanken är inte ny. Debatten flammade upp som hastigast våren 2007.

Dr David Fleming presenterar sitt system för handelsbara energikvoter. En tilldelning till alla och en del som går att handla med.
- När systemet väl finns på plats går det att göra vad som helst med det, förklarar han.

Han vill inte kalla det ransonering, som David Jonstad gör i sin bok. David J var också där och anordnade seminariet. David F tycker att ransonering är fel och inte är kul för den som minns 40-talet. Han kommenterar individual carbon trading:
- Rubbish!

Ett annat system som påminner om de andra två presenteras också, "Carbon allowance" har tydligare fördelningspolitisk inriktning. Det handlar om omfördelning av resurser beroende på miljöpåverkan. Staten ger alla en koldioxidkvot. Det är tydligt att inställningen är att politik är ineffektivt och att tuffare system krävs.
- Det handlar om att psykologiskt förbereda människor för omställningen.

Psykologiska institutionen i Göteborg har mätt attityder till individuella kvotsystem och förklarar:
- Det handlar om att tvinga folk att minska sina utsläpp.

Det systemet finns beskrivet här, på sidan 12-13, eller 39-40 enligt pagineringen.
Systemet med personliga utsläppsrätter, som också beskrevs för de svarande, bygger på tanken att man genom ett riksdagsbeslut bestämmer ett ”tak” för de totala koldioxidutsläppen från privatpersoners bilkörning, flygresor och bostadsuppvärmning under ett år. Denna totala mängd koldioxidutsläpp skulle sedan omvandlas till utsläppsrätter som fördelas mellan alla vuxna medborgare i landet. Utsläppsrätterna delas ut gratis och sätts in på varje persons ”koldioxidkonto” i slutet av månaden. Varje person får lika många utsläppsrätter. I takt med att människor orsakar koldioxidutsläpp ”dras” motsvarande mängd utsläppsrätter från deras personliga koldioxidkonton. Personer som anstränger sig för att minska sina utsläpp eller redan orsakar små utsläpp kommer att kunna sälja de utsläppsrätter som de inte använder. De säljer då dessa till andra som behöver fler utsläppsrätter.
- Möjligheten att köpa extra [utsläppsrätter] ses som orättvis.

Staten sätter alltså taket och delar sen utsläppen lika mellan medborgarna och följer sen upp alla utsläpp. Integritetsfrågorna här är enorma.

Det är för övrigt attityden till ett sånt här system som undersökts men även om systemet får en del positiva svar så är det skillnad på att tycka och att göra.

I paneldebatten blir det tydligt med skillnaden mellan vänster och höger.
- Det är valfrihet att välja vad du spenderar din koldioxid på, förklarar Annika Kanyama från Klimataktion. Politiker ska inte bestämma över människor.

Det uppfattar jag snarare som en fiktiv valfrihet. Och i alla de här systemen ska politiker sätta taken och oftast fördela kvoterna.

Flera gånger försöker jag lyfta frågan om integritetsfrågorna. Facebook är ingen ursäkt för att strunta i integritetsfrågorna. Det är inte rätt att använda flygregistren för att kontrollera alla människors resande. Men det går lätt att knyta till ett kort eller konto får jag till förklaring.
- Det är som ICA-kortet, tycker Per Bolund från miljöpartiet, det borde väl du gilla.
Men det är en brutalt stor skillnad på att frivilligt dra ICA-kortet och få riktade erbjudanden än att ha ett statligt system som kontrollerar allt du gör. Vare sig du vill eller inte.
- Inget hindrar att ni startar upp ett frivilligt försök, säger jag. Det är bara att göra.
- Frivilligt är tandöst, säger Anders Wijkman.
Vilket på något sätt stärker min poäng om att det krävs rätt mycket tvång för att hålla i ett sånt här kontrollsystem.

Per Bolund argumenterar väl för att själva systemet är ett nytt klimatpolitiskt verktyg. Som gör det enklare för politiken. Eftersom det blev en vild debatt när de föreslog en höjning av koldioxidskatten.
- Eller så gör man som vi gjort när vi höjt skatten, vi balanserar med skattesänkningar på arbetet tillexempel, försöker jag.

Min poäng är att breda, likformiga - kanske tråkiga - styrmedel som funkar och är förutsägbara är bättre än något orättvist och oprövat system. Jag vill inte överge koldioxidskatten och europeisk handel med utsläppsrätter för ett nytt system som är orättvist, osäkert och oprövat och enbart styr på konsumtion.

5 kommentarer:

Daniel Hägerby sa...

Hur är ransoneringen orättvis? Kan det bli mera rättvist än att alla får en lika stor möjlighet att påverka våra barns chanser att få växa upp i ett stabilt klimat?

Vad gäller integriteten håller jag inte riktigt med. Det skall ju vara upp till flygbolaget att debitera dig rätt mängd utsläppsrätter vid köp av flygbiljett. Sedan är det flygbolaget som myndigheterna får kontrollera - inte individen. På så sätt blir det ju enkelt för ett flygbolag med mindre klimatpåverkan att använda detta i sin marknadsföring "Flyg till London för endast 500 kg CO2e".

/Fd Moderat

Fia sa...

Hur är det rättvist att staten kontrollerar ditt liv? Ett sånt system kan aldrig rättfärdigas! Vad händer med de som bryter mot sin kvot? Blir det koldioxidpolisen som kommer då?

Du vill införa en andra ekonomi som bygger på CO2. Och en stor kontrollapparat för staten.

frihet under ansvar sa...

Jag är visserligen inte säker på om ransonering skulle funka eller vara bra, det finns onekligen många implementeringsproblem att fixa i så fall, inklusive integritet och rättviseaspekter. Men din argumentation är otroligt tunn, ursäkta.

Falsk frihet är det väl också att vi är "fria" på bekostnad av andra människor som redan har det sämre ställt, och framtida generationer?

De "breda styrmedel som fungerar" du nämner fungerar tyvärr inte, de är inte i närheten av tillräckligt kraftfulla. Du kanske inte har insett hur allvarligt och akut läget är med klimatet och dess sammanlänkade frågor.

Hur är ransonering orättvist jämfört med status quo?

För att kunna fortsätta flyga och shoppa kläder och prylar är det lätt att förtränga hur allvarligt läget är. Men det duger inte för en politiker. Om du inte tycker att ransonering behövs, bevisa då att du utan ransonering kan minska dina utsläpp från ca 10 ton/år till kanske 5-6. Eller gör ett seriöst försök att rättfärdiga varför du inte gör det.

Fia sa...

Koldioxidskatt och handels med utsläppsrätter funkar. Vi har redan minskat med ungefär 10 procent. Ransonering och statligt styrd konsumtion strider mot mänskliga fri- och rättigheter. Menar du allvar att staten ska gå in och ransonera? Vad händer med de som inte klarar sin ranson? Tror du det behövs någon kontrollapparat? Hur blir det med integriteten? Tvång löser inte problemet, det handlar om omställning.

Andreas sa...

Förutom integritetskränkningen som personliga utsläppsrätter innebär, finns naturligtvis andra allvarliga invändningar.

Vi har ett väl fungerande monetärt system och att bygga upp ytterligare ett parallellt system med ytterligare en valuta (utsäppsenhet?) låter som ett riktigt dyrt och onödigt projekt. Det är mycket bättre att priset innehåller information om produken/tjänstens miljöpåverkan. Det vill säga att en produkt/tjänst med mindre miljöpåverkan, allt annat lika, är billigare.
Så blir det med till exempel koldioxidskatt.