Nationalekonomer spekulerar

I morse var jag på P1 och diskuterade system för handel med individuella utsläppsrätter. Intressant.

Grunden för diskussionen var en rapport från Center for Sustianable Energy i Storbritannien. Det är en rapport som är skriven av nationalekonomer. Det är extremt tydligt. De tycker inte att människors uppfattning är något annat än ett hinder som ska hanteras. Politisk acceptans är också något som ska genomföras i femårsplanen.

Jag vill inte vara en gammal surpolitiker som säger nej när det dyker upp nya sätt att tänka. Politiskt så är det intressant att lösa problem på individnivå. Vi moderater gillar ju individer, marknadsekonomi, frihet och ansvar.

Förslagen som presenteras är mer planekonomiska, lite som någon typ av ransonering samtidigt som de föreslår ett nytt system för handel som liknar införandet av en ny valuta. Plus en rejäl övervakning. Men de mänskliga rättigheterna rundas bara med ett par ord i rapporten.

Själva fördelningen är en stor fråga som inte ännu är löst. Miljöpartiets Per Bolund var inne på en rent matematisk uppdelning, landets kvot delat med antalet personer. Men så enkelt är det ju inte. Det blir jämlikt men inte jämställt. Hur räknas kvoten för barn, gamla och sjuka? Tar vi hänsyn till geografin och sociala faktorer? Hur tar vi hänsyn till människors verkliga livssituation?

Ett exempel: en barnfamilj i Övertorneå i ett gammalt hus måste både isolera huset, sätta in bergvärme, byta till treglasfönster, köpa ny bensinsnål miljöbil, handla närodlat hela året och för övrigt sluta köra runt så mycket - kollektivtrafik är det som gäller. Och en charterresa till Kanarieholmarna är bara att glömma. Det går inte in i kvoten. Och allt de gör blir övervakat och registrerat. Det blir någonslags miljöchockterapi. Och som vanligt drabbas alla som lever på marginalen. Rapporten tar upp begreppet "fuel poverty", bränslefattigdom för att beskriva det utanförskapet.

I diskussionen i morse hann vi inte så långt som till hur ett sanktionssystem skulle se ut. Vad gör vi med alla som lever över sina politiskt satta kvoter? Den frågan och frågan om vem som betalar systemen tas inte upp.

Det är bra att nya förslag kommer upp men jag tror på frivillighet och inte stora, stora system. Det sägs att brittiska miljöministern gillar idén. Det här blir spännande att följa.

Läs gärna rapporten. Den är har en intressant vinkling men är väldigt nationalekonomisk. Språket är lite torrt brittiskt men kryddas bland annat av ett citat från ärkebiskopen av Canterbury. Det händer inte så ofta i de svenska utredningarna.