Är på kontoret och kollar post och pratar lite skog.
Har fått en bok från Ordfront. Den heter "Vår beskärda del" och handlar om ransonering av koldioxidutsläpp. Det tog mer än två år innan det brittiska förslaget kom i bokform här.
Har inte läst den eftersom jag fick den nyss så jag vet ännu inte hur de ser på de två stora utmaningarna i ett sånt förslag. För det första: integritetsfrågorna - det fanns ju inte med i första förslaget från den brittiska tankesmedjan. För att kontrollera dina koldioxidutsläpp måste du registrera allt du gör och allt du köper och exakt hur du reser. Alternativet är naturligtvis breda skatter och omställningar i energisystemen.
Och för det andra hoppas jag att de tagit ett varv om värderingsfrågorna. Ska människor vara jämställda eller jämlika i det här förslaget? Hur mycket koldioxid tillåts ett barn, någon som behöver hjälpmedel eller någon som blir sjuk och ska opereras? Finns det extra utsläppsrätter för människor som inte har råd? Vad ingår i socialbidragsnormen? Svåra frågor som måste besvaras. Annars andas det bara samma gamla grönvaskade konsumtionskritik.
1 kommentar:
Intregritetsfrågan och hur man hanterar folk med särskilda behov är viktiga fråga när det gäller koldioxidransonering.
Vad gäller integriteten tror jag inte det behöver vara något bekymmer. Koldioxidransonering kräver inte mer övervakning än den som sker vid de pengatransaktioner vi gör via bankkort. Ransoneringen omfattar dessutom inte allt du köper och det finns inte heller något skäl att registrera hur en resa görs, bara hur mycket koldioxid den kräver.
Vissa har särskilda behov att transporter, de bör givetvis ges extra ransoner för att kompensera detta. För låginkomsttagare och socialbidragstagare kommer ransonering i de allra flesta fall vara en ren vinst eftersom dessa grupper i regel står för lägre utsläpp än genomsnittet och därmed kommer kunna sälja outnyttjade ransoner till andra (rika).
Läs mer om koldioxidransonering:
http://www.arbetaren.se/klimatblogg/las-mer/ransonering/
Skicka en kommentar