måndag 9 juni 2008

Vi vill ju rädda världen

United Minds ringde i förmiddags på uppdrag av Almega.
- Vad skulle du vilja jobba med om du inte var heltidspolitiker?
- Författare, svarar jag som tror att jag får önska fritt.
- Tror du att du skulle ha bättre eller sämre lön än du har nu, undrar United Minds.
Då vet jag inte vad jag ska svara. Vi pratar om lön, arvode och relationen till tiden som arbetas. Landar i att jag nog får ut ungefär samma per timme för ett arbete men att skillnaden mellan hur många timmar jag jobbar gör att det blir mindre pengar i plånboken. Typ.

Förra helgen, sista maj, talade jag för moderatkvinnorna i staden om hur det är att vara riksdagspolitiker. Någon undrade hur mycket vi arbetar. Minst tio timmar om dagen i genomsnitt och ofta helger och kvällar. Resor och besök äter timmar och jag räknar in arbetet i riksdagshuset, på kontoret eller på ställen som bjudit in i de timmarna - men inte det jag gör hemma även om det också är jobb. För annars låter det för mycket och då vill ingen normal människa ställa upp i riksdagsvalet.

Sen ringde Ekot och rekade om arvodena och att EU-parlamentarikerna nu får samma lön som varandra oberoende av vilket land de kommer från. Nu har jag arvode för mitt uppdrag, alla får lika, helt utan relation till hur mycket vi jobbar - och det visste jag ju när jag tog uppdraget. Arvodet är högt men vi gör det inte för pengarna. Och även om EU-parlamentarikerna får löneförhöjning tror jag inte att det sprider sig hit.

Inga kommentarer: