Vett & etikett

I dagens pappers-DN skriver Sveriges mest väluppfostrade människa Magdalena Ribbing ett par regler för politiska journalister. Hoppas det är ironi.

Som regel fyra står, fritt ihågkommet, att en journalist alltid ska misstro det en politiker säger. Politiker vill ju bara få mer makt. Ett nej är inte ett nej. Ett kanske ska alltid landa i ett beslut - även om inte beslutet fattats ännu.

Det avslutas med att politiker bara är material till texter och bilder. Ingenting annat.

Det gör mig bedrövad. Inställning till andra människor är sorglig. För det är faktiskt så att politiker också är människor. Och hela texten är riktigt ohyfsat skriven.

För det slutar inte med den inställningen. Allt vi gör granskas - och det är rätt. Men granskas verkligen rätt saker? Motioner går att räkna och därför lägger många människor tid och kraft på saker som inte ens är tänkta att gå igenom för att inte hängas i lokaltidningen. Det finns röster som vill att alla riksdagsledamöters tillgångar och skulder ska redovisas offentligt. Närstående också, för annars är det ju ingen idé. Samtidigt stängs Ratsit av integritetsskäl. Andra vill göra listor över officiella lobbyister. Så alla som pratar med oss ska registreras.

Någon har föreslagit att riksdagen skulle ha människor som vi politiker skulle "låna" från riksdagsbiblioteket för att prata med och bryta fördomar. Uppenbarligen är tvärt om viktigare.

Vem tror att vi som sysslar med politik är elaka människor som bara vill maktmaximera men samtidigt är utan vilja och som rön i vinden för lobbyister och andras påverkan eftersom vi lever som i en säck utan kontakt med omvärlden?

Jaha. Hej fördomar!

Och nu är de värsta fördomarna sanktionerade av Magdalena Ribbing, högsta ort för uppförande. Så vem vill bli politiker?