Den tredje talaren som faktiskt var den som inledde är Dr Rachmat Witoelar. Han ger en översikt över vad som hänt sen Balimötet som han ledde.
Nu börjar frågorna, eller diskussionen, snarare.
- We put our money where our mouth is, säger en av de indiska representanterna. Var är det gemensamma men delade ansvaret? Vi har gjort vad vi ska och har stark lagstiftning på plats. Det handlar inte bara om pengar. Vad ska andra länder göra för att minska sina utsläpp.
Hon får spridda applåder.
En delegat från Australien frågar om hur skeptiker ska hanteras. De har lite annan opinion hemma. Swaziland vill veta hur ett program för "decarbonising" ser ut.
Nu lyckas Nick Maybe säga att hans värsta scenario är att alla gör saker men att USA inte gör det eftersom de är styrda av the Tea party-rörelsen. Men han gör bra grejer i Kina, förklarar han. Du kan läsa mer om hans organisation här.
Kinley säger att den stora förändringen sen Bali är att utvecklingsländer nu talar om vad de själva gör för att minska sina utsläpp. Han hoppas att det inte blir en fråga om att USA ska stå utanför.
- Uppträd inte egocentriskt, säger Dr Rachmat Witoelar. En bra sägning. Den funkar både i globala förhandlingar och i den här debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar