I Aftonbladet i onsdags kom äntligen artikeln om hur m gått från blå till grön. Vi är kartlagda. Typ.
Beskrivningen är på temat för Fredriks tal "förändra er eller dö". Men det är nog en större förändring i media än i partiet i inställningen till miljö. Äntligen finns många journalister som ser nyheter i miljöpolitiken. Senast december 2006 fick ingen pris i miljöjournalistik. Men nu senast fick Isabella Lövin för den verkligt bra boken Tyst hav.
Politiken har funnits länge. Jag brukar ta upp Gösta Boman som exempel på en bra miljöpolitisk företrädare. Men mer vardagligt än en partiledare är att det finns mängder av duktiga miljöpolitiker som jobbar i kommuner, landsting och länsstyrelser och riksdagen.
Fast vi har inte klarat kommunikationens grundregel att inte överskatta intresset hos mottagaren.
Det har varit få som har varit intresserade av att höra om vår miljöpolitik och vi har inte heller paketerat den särskilt bra. Ekonomiska termer mot värdeord funkar inte i debatter även om vi vill göra bra saker. Klassiska moderatord som tillväxt, äganderätt och effektivitet menas mjukare än de låter. Det har också funnits ett åsiktmonopol men det är krossat. Även om jag är avundsjuk på miljöpartiets namn som är lysande men deras politik är gräslig.
Den stora skillnaden är att vi inte köpt vänsterns världsbild där planekonomi funkar och där politikens roll är att piska medborgarna till att göra rätt. Vi tror ju mer på belöningar, uppmuntran och morötter.
Den skillnaden har förresten gått fram. Vi pratade om det i budgetdebatten för utskottet. Och senast på klimatberedningen när vi pratade växthus och tomater sa Maria Wetterstrand, mp,
- Ni är ju ett morotsparti nu. Tomater är väl inte så viktiga för er.
(Det var ett kul politiskt skämt för alla som läser och inte är i branschen. Vi har det inte roligare än vi gör oss.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar