Inrikeshallen i Dar es Salaam är liten. Avgångstavlan är en whiteboard. Vi väntar naturligtvis länge och det är varmt. Väldigt varmt. Planet är ett litet enmotorigt propellerplan. Det är vår grupp som får plats. Och en kvinna och man med indiskt utseende. Inuti planet är det nog 40 grader varmt. Vi är så svettiga.Jag står bokstavligt talat dubbelvikt när jag klättrar in. Erika, internationell sekreterare för Kdu får sitta fram med piloten. Han har pilotsolglasögon, kommer från Belgien och funderar på att börja jobba i mellanöstern igen.
Säkerhetsgenomgången är enkel:
- Keep your seatbelts on at all times. Your cellphones must be turned off. Lifevests under your seat. There are emergency exits at the back and in the front.
En korg med vatten står längst bak. Det hoppar lite men som tur var sitter jag bredvid Gunvor som har koll på småplan. Zanzibar är första stopp efter 20 minuter. Där kliver den indiska mannen av och en kanske brittisk kvinna kliver på. Efter 25 minuter är det vårt stopp, och sen fortsätter planet till Tanga.
Vi är alla svettiga och varma. Eventuellt blir vi mötta av en myndighetsperson. Och naturligtvis ser vi ett par stycken människor börja röra sig mot planet när vi rullar fram mot terminalen.
Jag satt längst bak och är först ut ur planet. Det är rätt uppenbart att jag kommer från Sverige. Först fram är Joseph, representant för UMATI. Jag stegar snabbt fram och presenterar mig och tar alla i hand. Det fyller på och snart är det mer än tio personer som möter oss, bland annat Raschid en representant för en annan ungdomsorganisation YAM och ansvariga för olika verksamheter.
Vi alla samlas i en grupp utanför planet. Departementschefen för skogsstyrelsen på ön är med och möter oss. Imponerande titel, är inte säker på att jag har fått det rätt, men han var ansvarig för skogen. Han har med ett gäng tjänstemän. Joseph förklarar vilka alla är och säger välkommen. Jag tackar, berättar lite om vår grupp, de tycker det är roligt att vi representerar fem partier, och alla presenterar sig.
Först är det obligatorisk signing of the guestbook i ett rum på flygplatsen. Sen ska vi åka buss. Då dyker det upp lite fler människor. Men vi tränger alla ihop oss i den lilla bussen. Tre sitter på golvet vid dörren. De två första raderna är knökfulla. Vår grupp får i alla fall varsin plats. Det är varmt, vi är sunkiga och vill skölja av oss. Men så blir det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar