Nu kommer snart de sista inläggen från Tanzania. Lite sent men det har varit en snärjig vecka.
Fredag, sista arbetsdagen. Upp tidigt. Flyger till Arusha. Planet är lite större än det till Pemba. Jag hamnar bredvid Antoinette från Rwanda. Det är första gången hon flyger. Jag säger att det kommer att gå fint. Hon undrar om jag är missionär. Det är första gången jag fått den frågan.
Vid incheckningen på hotellet får jag och Hans dela rum. Jag frågar igen om vi verkligen har samma rumsnummer, det är faktiskt inte ok. Inget personligt såklart.
- This is totally inappropriate, säger Julia.
Men det visar sig att Hans får ett eget rum men Christian Holm och jag får varsin liten stuga, inget rum. Det muttras lite. Men senare på kvällen är det inte lika kul med en stuga i naturen. Det blir verkligen mörkt på kvällarna, stugorna ligger lite avskilt, det är många fönster där galna yxmördare kan stå och titta in. Jag blir inte lugnare av vad jag hittar på nattygsbordet, ett larm med tryckknapp som går direkt till vaktföretaget. Och det är mycket fler små djur och skalbaggar i stugorna än i rummen. Två geckoödlor bor bakom spegeln. Erika som är en god människa sover över i min lilla stuga.
Tillbaka till dagen.
Vi träffar John Simbamwaka från UMATI, han lunchar med oss. Hans efternamn betyder Lejonår. Vi berättar att svenska namn ofta handlar om naturen. Namndiskussionen kommer igång. Annika Qarlsson ändrade sin gamla Karlssonstavning till ett mer exotiskt Q och har nu en familj med ett unikt namn.
Hon berättar om en man hon känt som heter Hummerhielm. Det är adligt. Han var svinbonde. Och just då blir namnet så fruktansvärt roligt. Jag ser framför mig den röda hjälmen med klor och allt, stolt balanserande på huvudet. Som Front-de-Bouef i Ivanhoe, fast med en stor hummer.
- Hummer är faktiskt svart, säger Annika. Det hjälper inte, det är fortfarande roligt. Vi är trötta nu.
Ungefär femtio personer i Sverige heter Hummerhielm med lite olika stavning enligt eniro. Hade han varit lite mer folklig hade han hetat Kräfthatt. Det är det ingen som heter enligt eniro. Fritt fram för den hugade.
Nu ska vi åka till Arumero på studiebesök nu. Vi ska se projektet YMEP, Young Men as Equal Partners.
Fredag, sista arbetsdagen. Upp tidigt. Flyger till Arusha. Planet är lite större än det till Pemba. Jag hamnar bredvid Antoinette från Rwanda. Det är första gången hon flyger. Jag säger att det kommer att gå fint. Hon undrar om jag är missionär. Det är första gången jag fått den frågan.
Vid incheckningen på hotellet får jag och Hans dela rum. Jag frågar igen om vi verkligen har samma rumsnummer, det är faktiskt inte ok. Inget personligt såklart.
- This is totally inappropriate, säger Julia.
Men det visar sig att Hans får ett eget rum men Christian Holm och jag får varsin liten stuga, inget rum. Det muttras lite. Men senare på kvällen är det inte lika kul med en stuga i naturen. Det blir verkligen mörkt på kvällarna, stugorna ligger lite avskilt, det är många fönster där galna yxmördare kan stå och titta in. Jag blir inte lugnare av vad jag hittar på nattygsbordet, ett larm med tryckknapp som går direkt till vaktföretaget. Och det är mycket fler små djur och skalbaggar i stugorna än i rummen. Två geckoödlor bor bakom spegeln. Erika som är en god människa sover över i min lilla stuga.
Tillbaka till dagen.
Vi träffar John Simbamwaka från UMATI, han lunchar med oss. Hans efternamn betyder Lejonår. Vi berättar att svenska namn ofta handlar om naturen. Namndiskussionen kommer igång. Annika Qarlsson ändrade sin gamla Karlssonstavning till ett mer exotiskt Q och har nu en familj med ett unikt namn.
Hon berättar om en man hon känt som heter Hummerhielm. Det är adligt. Han var svinbonde. Och just då blir namnet så fruktansvärt roligt. Jag ser framför mig den röda hjälmen med klor och allt, stolt balanserande på huvudet. Som Front-de-Bouef i Ivanhoe, fast med en stor hummer.
- Hummer är faktiskt svart, säger Annika. Det hjälper inte, det är fortfarande roligt. Vi är trötta nu.
Ungefär femtio personer i Sverige heter Hummerhielm med lite olika stavning enligt eniro. Hade han varit lite mer folklig hade han hetat Kräfthatt. Det är det ingen som heter enligt eniro. Fritt fram för den hugade.
Nu ska vi åka till Arumero på studiebesök nu. Vi ska se projektet YMEP, Young Men as Equal Partners.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar