Etablissemanget vs medborgaren

Såg just att jag blivit rescenserad av en s-riksdagsledamot, på hennes halvfärska blogg. Känner mig stolt över att ett helt inlägg av alla fyra den här månaden handlar så mycket om hur illa hon tycker om mina inlägg i klimatdebatten.

Och surskallarna var det vänsterpartiet som tog upp. Inte jag. Jag hade större problem med fördomarna mot moderater som vänsterpartiet modigt luftade i kammaren eller de fula debattricken från socialdemokraterna.

Sakfrågan är intressant. Oppositionspartierna är inte överens. Det enda som de tre oppositionspartierna är ense om är en siffra på utsläppen som sker på svensk mark plus att de inte gillar regeringen. De levererar olika förslag på skattehöjningar och har inte åtgärder och finansiering för att fylla sina mål.

Ingen från S kan svara på vilka åtgärder som ska leverera deras 45-procentiga sänkning. Minst 9 miljoner ton koldioxid i deras förslag saknar åtgärder. Nej, förlåt, ungefär en miljon ton kan nås genom att starta om det gamla kommunala investeringsprogrammet som kritiserats för att en krona av tio gått till administration och att det varit förtäckt statsstöd plus att det mesta hade hänt ändå.

Mot den betalda heltidspolitikerns åsikt ställer jag ett mail jag fick från en glad medborgare som hade haft tv:n på och sett debatten. Det gjorde mig så glad:

Goddag!
Ska inte slösa bort din tid men jag är helhjärtat imponerad av dig från riksdagsdebatten precis. Det kan bli moderat röst istället för mp från mig av miljöskäl nästa val och det är första gången min hjärna gör den kopplingen. Jag får tacka för att du lyckades övertyga mig och hoppas jag ser mer av dig i framtiden!