För övrigt anser jag att...

Palmerna vajar och det 13-14 grader här i Tunisien. Jag tycker det känns som vår men tunisierna klär sig i dunjackor och täckkappor.

Wiwi-Anne (v) och jag representerar Miljö- och jordbruksutskottet på den stora konferensen om klimatförändringarnas effekter här i Tunis. Startade supertidigt. Och ja, den sjungande fulla mannen kom inte med planet. Öl klockan 8.00 är inte ett bra tecken. Den upprullade Jack Nicholson-mössan var det andra varningstecknet. Sången och försöken till kontakt måste ha avgjort det.

Efter att ha gått mycket snabbt genom halva Schiphol och så lite tillbaka igen för Tunis airways var lite svårt att hitta så kom vi på ett lite försenat plan.

Vi möttes på flygplatsen av den svenska representationen, Leif Rinquist. Han och Ahmed som tidigare jobbat på ambassaden när den var större guidar oss runt.

Vi ser den tillfälliga nordiska ambassadhuset. Finland, Norge och Sverige delar hus. Men bara tillfälligt. Det är viktigt. Det ligger ute på en halvö som kallas "kusten" ungefär. Det är ett stort område som byggts och betalts av saudiarabiska pengar. Massor av restauranger och ett pariserhjul. Men ingen alkoholservering alls.
- Det är fullt här på kvällarna. Inget på dagarna. Men ungdomarna sitter här och dricker myntathé i flera timmar, förklarar Leif.

Vi ser Kartago, stället som Cato hatade. Nu är det mest fina hus där. Men området som kallas Kartago utvidgas lite hela tiden. Det har blivit som ett varumärke.

Passerar det vackra presidentpalatset. Vakter, poliser och civilklädda poliser överallt.

- Nu körde vi om den finska ambassadören, säger Leif. Det går att se för bilen har skyltar från Ukraina, där ambassadören tidigare var stationerad.

Snart ska Leif ta med oss ut på restaurang och briefa oss mer inför mötet.
- Vad vill ni äta? frågar han och räknar upp lite förslag.
- Inte köttrestaurang, säger jag.
- Inte kinesiskt, säger Wivi-Anne som var med på utskottets Kinaresa. Det är jag rätt klar med ett tag.
Leif lovar oss fisk.