Jag gillar morgontv. En trist torsdagsmorgon i november blir man hämtad och ledd till sminket och fixad. Och så pratar vi tio minuter och så hinner jag hem en sväng innan nästa möte.
Först blev jag kallad toppolitiker. Svårt ord, toppolitiker används mest i media om den som gjort något fel - oavsett vilket politiskt uppdrag den har.
Men nu har vi pratat om att politiker också är människor och hur svårt det är att hålla ihop livet. Och alla äktenskap som kraschar. Lite konstigt att diskutera eftersom jag inte är gift. Men jag har hyllat min karl i tv. Det går inte att jobba som jag gör om jag inte har stödet hemifrån.
Och så kom vi in på mordet på Anna Lindh. Så sorgligt och det skakade alla i grunden. Särskilt för Ylva och Luciano som var vänner och arbetskamrater till henne. För mig blev det också nära eftersom jag var med på moderataffischerna. Någon av kvällstidningarna körde spåret: det var en galning som bara kände igen henne från bilden han nyss såg. Då var det inte roligt längre.
Efteråt kom producenten förbi och sa tack för att vi kom. Han var nöjd med att det var en annan bild av politiker som kom fram.
- Tack, det är så sällan vi får säga de här sakerna, sa jag. Och jag är verkligen glad för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar