tisdag 20 november 2007

Direkt från Tunis

Sitter i den stora salen: Carthage 1. Hittade just ett trådlöst nätverk som heter Autodesk 11.

Direktrapporterar. Vi sitter med i workshopen: "Required tools to Integrate Adaptation in Development".

Talarna tar upp fler lösningar idag. Igår handlade mycket om att samlas kring problemen.

Men ingen tar upp korruptionen eller bristen på äganderätt eller hur viktigt det är med pressfrihet. Om ingen skriver eller beskriver vad som händer när miljöförstöring händer - hur ska det då gå att koppla regeringarnas vilja till lokala samhällen. Då blir det bara små projekt efter små projekt, beroende på finansiering. Men det kan vara nästa steg.

- Resilience - motståndskraften - i våra ekosystem kräver mer, säger Dr Richard Thomas som är expert på torka.

Vi åker hem i eftermiddag. Mannen som ordnar hela konferensen hjälper oss med en bil till flygplatsen. Han har en god anledning att se till att vi kommer iväg ordentligt.

Igår var hela programmet mellan en timme och en halvtimme sent. Bussen till "Cultural event and dinner" skulle gå 18.45. Och döm om vår förvåning när de verkligen gick exakt 18.45. Wiwi-Anne och jag såg dem åka ifrån oss.

En av vakterna försöker hjälpa oss med taxi men det går trögt. Då kommer Angela, en fransk kvinna med en tysk förälder som numera bor i Grekland och arbetar med Medelhavets vattenfrågor. Hon har en tunisisk vän, Sara som skjutsat henne till bussen.

Sara offrar sitt biobesök och kör oss till restaurangen som ligger i en pittoresk del av stan. Ett vägarbete gör att vi måste svånga runt och köra en omväg. Det är mörkt och katter och hundar på gatorna. En man står vakt men Sara säger att hon är med ministern och att hon har två svenska parlamentariker i bilen. Mannen bara skrattar och vinkar henne vidare. Vi parkerar vid en liten marknad och hittar två tomma bussar. Sen promenerar vi längs de krokiga gatorna. Vi är otroligt glada att ha Sara där och det säger vi. Hon är glad och guidar till och med lite.

Vi besöker alla tre restauranger i området som har öppet. Vid den första hittar vi en bil från eventfirman, men ingen är där och det finns inget mobilnummer på bilen. Vi försöker komma in på en fjärde restaurang men den är igenbommad. Vi letar desperat efter 400 människor och ett cultural event som spårlöst försvunnit.

På den sista restaurangen stannar vi och försöker hitta någon att ringa. Det går uselt. Snart har en timme gått. Det är rätt svalt.

Rätt som det är kommer två män till, en av dem är från Burkina Faso, båda pratar bara franska. De har tagit taxi hit och tror att de är på rätt ställe. Personalen tror inte det. Vi försöker alla hitta någon att ringa. Till slut får Sara napp genom en kompis som ger henne ett telefonnummer till en kille som arbetar med eventet. Han lovar att komma och hämta oss om vi står still där vi är.

Då helt plötsligt kommer alla gående. 400 personer i ett tåg genom gränderna. Vi blir glada och följer med. Det visar sig att vi ska till det första stället. Men vi hade pratat med fel person när vi frågade. Och de andra har varit på ett museum, ett palats fyllt med musikinstrument.

Vi serveras olika fruktjuicer, sött och hett thé med pinjenötter i och små snygga snittar, kakor och tårtor. Utsikten är över havet och ljusen från presidentpalatset speglas.

På väg hem får vi frågan från Khalid som varit i Sverige och tyska Malte om vi vill följa med och röka vattenpipa men vi väljer att åka med bussarna. "Don't leave the group" är vår läxa som vi upprepar. Vi är från Sverige och har haft nog med ostruktur för en kväll. Tur att inte mamma vet att jag varit runt i Tunis helt vilse en kväll.

På bussen tillbaka pratar jag med Tassere, min vän från Burkina Faso. Vi är glada att åka buss men min brist på franska gör att samtalet blir ett grupparbete med diverse personer från runt omkring som hjälper till.
- Men pratar du inte franska, ens lite grann, säger han på franska.
- No, svarar jag på engelska och bestämmer att jag ska ta en av riksdagens franskakurser nästa sommar.

Vi träffar danska Miljöministeriet på baren Africana i kongresscentret och pratar klimatfrågor och politik istället för vattenpipa på lokalt hak.

Inga kommentarer: