måndag 19 maj 2008

ABF i Sumpan

I lördags var jag på mitt livs första ABF-kurs. Den var i Sundbyberg där socialdemokraterna styr fastän de inte blivit framröstade. Var inbjuden för att tala om högerns syn på socialdemokratin. Det är också första gången som jag är inbjuden som "högern" till någonting. Även miljöpartisten Tomas är där och bloggar om mötet.

Anders Isaksson, kolumnist och socialdemokrat, tar avstamp i historien. Aron Israelsson, ledarskribent och folkpartist, analyserar. Moderator Anna-Klara Bratt från tidningen Arbetaren, talar om valförlusten. Vi kallar det valvinsten men det visar synen som socialdemokratin har på sig själv.

Jag ger några bilder av min personliga syn på socialdemokratin.

1. Den första är när farmor samlar Konsumkvitton i en burk för att få återbäring. Vi äter blåvit glass med hemplockade bär hemma hos henne. Flera år senare är jag på kooperationens konferensgård med miljönämnden. Maten är snygg, konsten är dyr och möblerna är klädda med tyg från Svenkt tenn. Det går inte ihop.

2. Moderata ungdomsförbundet kampanjar. Vi har själva kopierat upp flygblad och vi är ute på en gymnasieskola. Då kommer SSU. De har en vit skåpbil med LO-dekaler. De drar fram sina roll-ups och tar fram sitt glansiga material, tryckt på dyrt papper. Jag tycker de är jättegamla - nu skulle jag väl inte tycka det, men de går inte på gymnasiet. Ingen av eleverna går fram och pratar med dem.

3. Under telemarketingkampanjen råkar jag ringa en medlem i SSU. Han är arg och undrar hur vi har råd att anställa så många som ringer. Så förvånad han blir när jag förklarar att vi gör det frivilligt.

4. Min första debatt i riksdagen är när jag försvarar miljöbudgeten. I debatten möts jag av skarpa inlägg från socialdemokraterna som handlar om hur dåliga vi i alliansen är. Men de är helt oförberedda på att vara i opposition och har inte en enda siffra i sitt budgetförslag.

5. En kampanjkväll, kanske nattaffischering, i valrörelsen. En medlem i metallfacket vill slå mig eftersom jag är från Hässelby och en klassförrädare för att jag inte tycker som han. Han har sina vänner med sig. Alla har likadana t-shirts.

- Socialdemokratin som politisk rörelse mötte utmaningarna förr, men hänger inte riktigt med längre, säger jag. Tar i lite i kritiken och tar upp hur fackföreningsrörelsen säger sig vara internationell men ändå skriker Go home till arbetare från andra länder. Det är större skillnad mellan de som arbetar eller inte än vad det är mellan olika typer av arbeten nuförtiden men de har samma gamla klassbegrepp.
- När 40-talisterna tar slut undrar jag vilka som är socialdemokratins kärnväljare, säger jag.
- Vilka är moderaternas kärnväljare, frågar Anna-Klara Bratt.
- Alla som arbetar, säger jag.
- Det var ärligt, säger hon.

Vi talar om att socialdemokratin måste anpassa sig. Att döma av reaktionerna kommer det ta tid. Jag förklarar att särskilt socialdemokrater hellre talar om moderaternas politik än att berätta om sin egen.
- Det går bara att tolka som att ni inte har något eget att komma med. Var är visionerna, undrar jag.

Vi passerar den utsatta tiden för mötet. Flera vill ställa frågor och prata själva. Några kommentarer handlar just om hur elaka moderater är, det finns ingen självkritik där direkt på ett seminarium med det här temat.

Mariam från socialdemokraternas partistyrelse bor i Sundbyberg och hon går upp och talar i flera minuter. Hon vill gärna möta kritiken mot socialdemokratin och utmaningen från Sverigedemokraterna, men det landar i att Fredrik inte hälsade på henne när hon satt i riksdagen fast de satt nära varandra i kammaren. Och Pär Nuder sitter nästan brevid mig men han hälsar inte heller svarar jag då. Så kan det vara oavsett politisk färg.

En kvinna som är 91 år får ordet och säger att veteranföreningen i riksdagen är öppen för alla efter man har tjänstgjort och hon hoppas få se mig där snart. I mina avslutande kommentarer hinner jag få in att jag hoppas att hon hälsar på mig då, när det än blir som vi möts i veteranföreningen.
Hon kommer fram efteråt.
- En kamrat i politiken är en kamrat i politiken, säger hon och ler glatt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Hon vill gärna möta kritiken mot socialdemokratin och utmaningen från Sverigedemokraterna, men det landar i att Fredrik inte hälsade på henne när hon satt i riksdagen fast de satt nära varandra i kammaren."

Vilken utmaning?

Fia sa...

Hej, hej! Vi talade en del om Sverigedemokraterna och deras opinionsläge. Det är en utmaning att möta sverigedemokraterna som samlar missnöjesröster, typ bensinskatten nu senast.

Mattias Lönnqvist sa...

Tyvärr är Mariams reaktion ganska symptomatisk för socialdemokraterna i Sundbyberg. Som de ser det kan de aldrig göra fel och om någon har en avvikande åsikt -- eller kritiserar deras agerande -- så måste det bero på att de inte förstått hur perfekta socialdemokraterna är.

Det socialdemokraterna i Sundbyberg skulle behöva är en 3-4 mandatperioder borta från makten, så att de kan påbörja det förnyelsearbete som de så desperat behöver.