I eftermiddag åker jag med på talmansresa till Prag för att träffa hela EU-talmanstrojkan. Jag vet inte hur de räknar till tre men vi träffar alltså Frankrike som nyss varit ordförande i EU, Tjeckien som är nu, Sverige som blir i höst plus Spanien och Europaparlamentets talman Hans-Gert.
Utskott i morse. Sen började jag ringa till den kinesiska ambassaden som har mitt och två av mina kollegors pass för visering. Det är lättare att resa till Prag med pass än utan. Det gick fint berättade tjänstemannen i telefonen. Inga problem att hämta passen idag, inget problem med mitt visa.
Väl på rätt ställe hos ambassaden, som har fyra adresser i Stockholm, tar jag en nummerlapp, väntar lite och skulle hämta mitt pass.
- Det är redan hämtat, förklarar mannen i luckan.
- Nej, säger jag. Det kan det inte vara. Det hisnar lite. Var är mitt pass?
- Jo, svarar han och förklarar att jag ändå måste ha den lilla rosa lappen som är kvittot.
Jag ringer den hårt prövade Bertil på riksdagens internationella kansli. Vi försöker kontakta tjänstemannen jag talat med innan men det är inget svar. Sista chansen är kvittot. Bertil skickar över den rosa lappen med hjälten Grigorio från riksdagens logistik som kommer med lappen precis innan de stänger för dagen. Han är van att hämta pass och står inte i kö.
På lappen står det inte riksdagen. Det står UD. Vilket inte är samma sak, men nu finns mitt pass plötsligt bakom luckan. Räddad. Jag får mina kollegors pass också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar