onsdag 8 juli 2009

Poppojkar

Såg att DI skrivit om Almedalen och DJ-battlandet och bara skrivit att det var Henrik von Sydow och Lena Adelsson som valde musik. Fast de två bästa låtarna var mina. Ju.

Kan inte låta bli att tänka på vilka fem låtar jag skulle kört om jag var själv som höll i battlandet.

En poplista skulle kunna se ut så här:
  • Common people, Pulp. Måste med, den är fantastisk och den tillägnas Socialdemokraterna som verkligen är pamparna men låtsas prata för alla som arbetar. Plus att den börjar så bra och bygger upp takten.
  • En vän med bil, Håkan Hellström. Ett inlägg i transportdebatten. Plus att den politiska världen är lite sjuk faktiskt.
  • Not forever, Popsicle. Inget säger Nya moderaterna som "I can change. I'm not the same. Not forever."
  • Bara vara vänner, Jacob Hellman. Alliansen är bästa kompisar. Men det kan inte bli mer även om några vill att vi ska bli ett parti. Typ Svenskans ledarsida och en centerpartist jag känner.
  • I wanna grow up to be a politician, The Byrds. "I'll alwys be tough, but I'll never be scary." Vilket avslut.

5 kommentarer:

Johannes sa...

Men kära tid!
Du har egentligen aldrig lyssnat på de här artisterna eller egentligen fattat vad låtarna och musiken handlar om eller hur?

Daniel sa...

Tänk om alla politiker vore som du.

Fia sa...

Men kära Johannes! Det har jag. Och kram på dig Daniel!

Blue Rims sa...

Jag tror jag förstår hur Arkelsten resonerar kring "Common people". Hon menar att det finns en falskhet kring (S) då dessa är en del av (är?) etablissemanget men utger sig för att inte vara en del av detta.

Själv anser jag att ointelligenta, ogenomtänkta och onyanserade gliringar känns tröttsamt och alienerande.

Fia sa...

Hej Blue Rims! Visst är det trist med gliringar.