Nationalekonomer är en utmaning. De har en annan syn på människor. Och på politikens roll.
I dagens DN-debatt skriver två nationalekonomer om att de föredrar piskor framför morötter för att hushållen ska spara energi. De vill höja priset på elen för hushållen, genom energimomsen, för att minska konsumtionen.
De har en viktig poäng i att när miljöskatter höjs ska andra skatter sänkas. Så arbetar vi redan i alliansen. Höjd skatt på energi balanseras med sänkt skatt på arbete. Och vi strävar alltid efter att sänka statens kostnader.
Men förslaget i dagens DN handlar mer om energibesparing än om energieffektivitet.
Alla vet ju att det krävs mer. Det behövs omställningar i hela systemen. Vi vill ju byta drivmedel i bilar från olja till el vilket faktiskt kommer spara massor av energi eftersom elmotorer har högre verkningsgrad. Men hur hög måste en energimomsen vara för att driva fram en sån förändring? Motverkar den kanske en sån förändring till och med? Eller hur hög måste energimomsen vara för att driva fram mer energieffektiva byggnader? Eller fler solceller på taken? Eller mer friggebodsel?
Det krävs både piska och morot så klart. Piskan funkar med polluters pays principle men är inte det enda sättet att förändra människor beteende. Nationalekonomer gillar piskor och effektivitet. Min favorit är moroten.
En mycket effektiv politik har andra kostnader - och moroten har andra värden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar