"Vi vet vad som är bra för er"

Shell håller ett möte vid sidan av den gamla banan där det förr var formel 1. Syftet är diskussioner om energi och framtiden. De har gjort två olika scenarier till 2050. Den ena kallas Scramble och är en värld av energinationalism och reaktiva förändringar. Den andra kallas Blueprint och är en värld av koalitioner som uppstår och snabbare förändringar.

Jag hamnar i gruppen som är civila samhället och vi tar utgångspunkt i utvecklingsländer. Med vid bordet är en dansk, en norsk, en från Singapore, en italienare, en polack, en tysk, två som modererar det hela och jobbar på Shell, och jag och Ulf Svahn från Svenska petroleuminstitutet.

Rökning är väldigt förbjudet och de visar tydligt var nödutgångarna är. Safety first är ledordet. Träffar också min motsvarighet i Tyskland, han är trevlig och engagerad.

Grupparbetet tar fart. Vi talar om att människor vill ha billig energi, bra infrastruktur, bra regeringar och regleringar. Men hur är det upp till politikerna

Till slut blir det som en paneldebatt med nio personer uppdelade på vilka de är i spelet. Tre är civila samhället, tre är industrin och tre är policy makers, lagstiftare och beslutsfattare. Det civila samhället enas om en sak.
- Vi vill ha mer.
De vill ha mer av allt och i stort sett tycker de att politiker ska lösa problemen. Regeringen får ta ansvar.
- Kan de ge oss den perfekta världen där vi får att vi vill ha?

Industrin är tydlig och vill ha billig energi för att kunna tjäna pengar. Hon som talar använder ordet profit. De är kortsiktiga.
- Vi har rollen av Gud nu, inleder han som talar för policy makers och säger sen att han företräder EU-kommissionen.
Vi sätter reglerna i alla fall till nästa val. Reglerna ska göra industrin glad så den tjänar pengar och civila samhället ska vara glada de med.

Han vill beskatta det som vi vill ha mindre av, CO2 och sänka skatten på arbete. Det är ju bra och exakt vad vi gör hemma tänker jag. Men resten är inte bra.

Nu berättar han om att kommissionen ska bygga vindkraftverk bland annat. Det är en investering i framtiden. Lagar om att alla hus ska ha dubbelglasfönster och isoleringar. Utbildning och information ska han också använda.
- Det är enkelt att göra, säger han. Förslaget är att bilannonser ska ha en varning i annonserna som tobaksvaror har.
Och så vill han förbjuda tunga bilar.
- Vi gillar forskning och utveckling och att spendera pengar.
- Makten har stigit dig åt huvudet, säger moderatorn Emma Duncan från the Economist. Du fuskar eftersom kommissionen inte är politiker utan byråkrater som inte måste bli valda.

Han är rätt obehaglig och ändrar sig och berättar hur bra det är med egna regler i EU och att industrin faktiskt ska vara tacksamma. Starka regler är teknikdrivande.
- Du använder klimatfrågan för att driva en protektionistisk politik, säger Emma Duncan.

Diskussionen fortsätter ett tag till. Skillnaderna mellan grupperna är tydliga.
- Medborgare, lyssna nu. Vi vet vad som är bra för er, säger policy makern. Det skrämmer mig. Sen vill industrin har pengar. Hu.

Bilden som visas av oenigheten är lite sorglig. Det antyds att människor bara vill ha mer och inte tar ansvar. Industrin ställer ultimatum vill få skattepengar till forskning och subventioner och politikerna är galopperande socialister som ska reglera och styra fram allt. Och ingen pratar direkt med varandra. Uppgiften kunde ha varit att komma överens. Det står i programmet men ingick inte i instruktionerna. alla skulle driva egna frågor. Undrar hur bilden skulle blivit annars.