Att vara till besvär

Även om jag gjort mitt och kommenterat dagens nyheter i public service så tänker jag mest på en nyhet som vi inte talar om i radion i dag och som inte får några rubriker eller ens notiser.

Min farmor är 90 år och bor hemma hos sig själv. Hon får hjälp med en del saker. På morgonen kommer en och hjälper till med att ta på strumporna. Någon ska laga lunch - och vara där när hon äter som sällskap. Och det ska städas och diskas och drickas kaffe. På kvällen ska strumporna av. Det är nära och personlig hjälp för att livet ska klaras.

Även läkare och distriktssköterska kommer och hjälper till med medicin.

Nu har någon har stulit från henne. Någon har stått i hennes hem, där hon bott sen hyreshuset byggdes, öppnat en plånbok och tagit sedlarna. Det var inte nog. Tjuven tog också med sig en liten gammal portmonä fylld med matpengarna, mynt och några sedlar till.

Kanske smycken har stulits också. Farmor är inte säker längre.

Och hon vill inte vara till besvär. Det vill jag. Hela själen gör ont. Någon som har till uppgift att hjälpa gör tvärt om, den bryter förtroendet. Mest vill jag veta vem tjuven är som gör så här mot min farmor. Jag vill vara så besvärlig så den som gjort så här lämnar tillbaka det den stulit och ber om ursäkt.

Allt måste ställas till rätta. Som hon gjorde när vi behövde hjälp som små. Det är sorgligt att inte kunna göra det tillbaka.