I helgen var det förbundsstämma för MUF. Den sista stämman som jag kunde delta i som medlem innan jag faller för åldersstrecket om två veckor. Någon tyckte att jag borde kuppa in mig i förbundsstyrelsen - då får man vara medlem i två år till. Tack, men nej tack.
I stället var jag presidium och ledde förhandlingarna tillsammans med Anna Kinberg Batra och Karl Berlin. Flera roliga debatter och många var uppe och talade för första gången. Bra jobbat! Det var dessutom bra stil på talarna, ordning i salen och respekt för varandra.
Det var god stämning även om det fanns flera kandidater till förbundsstyrelseposterna. Däremot är hanteringen för personval tidsödande. Tiden för paus och piffning som var planerat innan middagen på lördagen försvann i motionsbehandling medan vi väntade på de flitiga rösträknarna och resultatet i styrelsevalet. Det ledde till att delar av stämman smög ut och fixade sig och blev supersnygga medan vi framme i lampljuset blev sunkigare och sunkigare.
Faktiskt satt jag och presidierade nästan i tolv timmar, så tack och lov att Anna rattade förmiddagen. Det var också ett slags maraton i praktisk politik.
Här kan ni se hur det såg ut vid ordförandevalet genom SVT:s kamera.
Men det bästa med stämmorna är just att få träffa alla dessa människor som tycker att politik är viktigt och som vill rädda världen. Många gjorde mig imponerad. Och glad och stolt. Det är coolt att få vara gamling i ett sånt förbund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar