Miljömålsdebatt i kammaren idag. S, V och mp pratade nästan enbart om regeringen. Inget eget. Inga visioner för ett miljömålssystem. Ingen möjlighet att bryta politiska åsikter med varandra.
Mitt inlägg handlar om vad vi gör. Det går att se på riksdagen.se. Vi levererar tydlighet och användbarhet. Det skapas en parlamentarisk beredning som arbetar med frågorna hela tiden, precis som försvarsberedningen, det ger en bra koppling till politiken och demokratin. Det blir en tydlig struktur på målen och ett generationsmål som inte är baserat på när kvinnor väljer att skaffa sitt första barn. Vi tar upp frågan om rådighet. Det internationella kommer med. De har ignorerat vår miljöpåverkan utomlands i sin iver att försöka vara bäst i klassen. Tiden för naturen att återhämta sig kommer med. Vi mäter miljökvaliteten men också förutsättningarna för att målen ska uppnås. En rejäl uppföljning per mandatperiod. Riksdagens roll är tydlig, vi fattar beslut om generationsmål, miljökvalitetsmålen och krångliga etappmål. Men det blir också en mer snabbfotat organisation där regeringen kan fatta beslut om vissa etappmål.
Men nu i efterhand analyserar jag oppositionen.
S, V och Mp är stockkonservativa och vill att allt ska vara som förr. Eller åtminstone som 2006. Eller så vill de ha vad vi föreslår plus de gamla systemen. Så säger Mp. Men dubbel byråkrati blir inte dubbelt så bra.
De lämnade efter sig olösta miljöproblem. Varför säger Miljömålsrådet att det är bråttom att lösa problemen? Allt har ju inte hanterats på våra tre och ett halvt år. Jo S, V och Mp har skjutit dem framför sig. De försökte prioritera allt – och det ledde till inget.
Men reservationerna - där deras alternativa förslag skulle finnas handlar mest om semantik, ”så små som möjligt” ställs mot ”minsta möjliga”. Det är ju bara fånigt.
Istället för att ta ansvar för miljön lämnar S, V och Mp glatt över det politiska ansvaret till Miljömålsrådet. De vill dra etappmålen i långbänk i riksdagen. De vill föra en protektionistisk handelspolitik men säger att den inte är protektionistisk.
De har inga egna visioner. De ger inga andra förslag. De vill bara göra som vanligt och krama systemen och strunta i effekten. De tror att allt gott kommer från staten och vill hellre ha krångliga strukturer än att släppa in fler i arbetet. De har ingen trovärdighet i miljöfrågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar