Det är inte enkelt att lagreglera FRA:s verksamhet. Alla vill ju att de inte behövs.
Socialdemokraternas första förslag tog inte hänsyn till integriteten. Förslaget som ligger nu kritiserades först av lagrådet i integritetsdelen och ändrades efter det.
Men vi lever inte i en stängd integritetsbubbla nu. Är du uppkopplad är du synlig för någon, någonstans. Yttrandefriheten är inte heller absolut och den begränsas redan nu.
Det är inte enkelt för mig att landa i en ja-röst, men alternativet är att vi använder information från andra länders underrättelsetjänster, och eftersom det skrivs att liknande lagar inte finns - så tolkar jag det som att det sker oreglerat. All form av underrättelseverksamhet betyder att någons integritet kommer att kränkas. Och just därför har jag sett positivt på att detta ska lagregleras och dessutom skötas av Sverige själva. Det politiska beslutet handlar om avvägningen av skydd för Sverige och medborgarna och att myndigheten då kommer i kontakt med information som kan kränka någons integritet. För visst kränks integriteten vid övervakning - det är ju hela poängen. Frågan är om det behövs? Hoten mot Sverige och svenska medborgare ser inte ut som förr. FRA spanar på det som händer utanför Sverige för att det behövs för att skydda landet och medborgarna.I förslaget ingår också att lagstiftningen ska ses över så att effekten blir rätt.
Många skriver mail till oss precis just nu. Det är många starka röster och en del välformulerade mail, men politik handlar också om att höra de som inte är lika välorganiserade och som inte kan göra mailmallar på nätet. Det kommer också mail från gamla frihetsfrontare som jag inte sett på länge. Men inte bara. En del har tolkat debatten väldigt spetsigt.
Kampanjen riktas mot den del som är enklast att påverka, riksdagsledamöterna. Det kommer både hot och löften. På ett sätt är det bra att den lagstiftande makten lyfts fram. Men den politiska processen är större än knapptryckandet. Det har funnits tid redan innan - ett och ett halvt år - för att kunna diskutera och förändra i förslagen.
Men vänner och andra som läser. Vi ser hur frågan utvecklas under dagen. Vi fortsätter att diskutera fram det bästa förslaget.
6 kommentarer:
Det är såna här dagar jag är glad att det inte är jag som är den folkvalda. Det är dagar som den här som det känns extra motiverat att ni får betalt för det arbete ni utför och för alla frågor ni måste sätta er in i.
Själv är jag otroligt ambivalent i frågan. Tycker precis som du att det känns bra att integritetskränkningar är övervakade och styrda genom lag, men samtidigt tycker jag att det är alltför många delar i lagtexterna som är för luddiga med alldeles för mycket gråzoner. Jag är för att FRA får bedriva sin verksamhet, men just nu är jag nog emot det förslag som ligger.
Jag hoppas att ni genom debatten hittar får svar på de frågor som finns och att ni fattar ett bra beslut baserat på det.
Hej, hej Lars. tack för ett nyanserat inlägg. Det enda jag fått idag faktiskt. Ska springa iväg till riksdagsgruppen. har laddat med godis. Den kan bli lång.
Stämmerdetta, Fia?
Hej Per, vi hade ett gruppmöte igår. Då fick vi se tilläggen och vi sa ja till dem. Mycket bra. Så klart pratade gruppledningen om Karls beslut och vad effekten skulle bli. Karl förklarade varför han landat i det beslutet. Många ledamöter var besvikna. Jag tänker inte referera eller recensera våra interna möten här. Men det är inte smidigt med stora möten och jag önskar att frågan hade löst innan. Karl ska ha all respekt.
Ni sam har varit med och röstat igenom det här har ingen aning vilken best ni släppt fram. En best utan några tyglar är mycket farligt.
Redan i min barndom för mer än 20 år sedan fick jag lära mig vad avlyssningen kan innebära för en oskyldig och ej brottsmisstänkt människa och dennes lika oskyldiga vänner. Då var en god vän till min familj under en kort period misstänkt för ett mycket uppmärksammat dubbelmord.
Trots att vännen blev avskriven från utredningen snabbt, så fortsatte polisen att avlyssna hans telefonsamtal, hans lägenhet och hans närmaste vänner och släktingar. En av hans grannar, en gammal tant, ringde vid två tillfällen i panik till en medlem i min familj och sa att "nu står de där ute med de där antenngrejerna igen!".
När vännen en gång ringde till samma släkting för att prata ut om de problem och otrevligheter som anklagelsen orsakat för honom så sa vännen i skämtsam ton att "Äh, de kan göra vad de vill, jag har ju ändå slängt kniven i sjön". Kort efteråt kallades min släkting in på förhör där polisen hävdade att det fanns ett erkännande! Släktingen förstod ingenting och sa att vännens redan säkerställda alibi redan var utrett och misstanken ju var avskriven. Polisen hänvisade då till att den misstänkte erkänt att han dumpat mordvapnet efter mordet, vilket släktingen dock förstod var den tidigare referensen till att ha kastat kniven i sjön. Han ifrågasatte såväl avlyssningen som den fula tolkningen - vilket fick polisen att be om ursäkt och välja orden bättre efter det. Att det dessutom avslöjade att min familjs telefon (och därigenom även mina samtal, jag var inte ens 10 år fyllda) var avlyssnad, det var mycket otrevligt för oss alla...
Avlyssningen fortsatte i minst 1,5 år efter att misstanken avskrivits. Idag är en annan person dömd för mordet, men någon ursäkt fick aldrig någon av de som avlyssnades trots att misstanken inte fanns där längre. Behöver jag säga att integritetskränkningen som FRA-förslaget innebär, ger mig ett ännu värre obehag än den här gamla upplevelsen?
Du kan hänvisa till hur stor nytta som helst, men du kommer aldrig ifrån det faktum att det är den värsta kränkningen av de medborgerliga rättigheterna folket någonsin utsatts för. Det kommer att leda till bråk, och jag kommer inte att dra mig för att protestera öppet och motarbeta de politiker som röstat fram beslutet.
Någon måtta måste det finnas.
Dennis, det är svårt att kommentera ditt inlägg. Men det bör ha varit polisen eller SÄPO som hanterar dubbelmord i Sverige. Det är inte Fra:s uppgift.
Skicka en kommentar