Läser i naturskyddsföreningens tidning, Sveriges Natur. Under rubriken "Nu i naturen" presenteras stjärtmesen. Och även andra mesar som den okända mesen (svartmesen), meskungen (tofsmesen) och mesen som röt (talgoxen).
Det får mig osökt att tänka på presenterna jag fått när jag talat för Naturskyddsföreningen i olika sammanhang. De brukar ge bort mjukisfåglar som låter när de trycks på magen. Jag har kvar dem i leksakslådan hemma, är ju en seriös faster. Hunden Hjördis stjäl dem ibland men eftersom de låter när hon tuggar på dem så blir hon snabbt avslöjad.
Första fågeln jag fick var en koltrast. Och en blåmes har jag fått. Sen kvalificerade jag mig till en blåhake. Det går uppåt.
I somras efter debatten som Naturskyddsföreningen anordnade fick jag en till fågel med motiveringen att jag har blivit bättre.
- Nu får du en blåmes, säger Mikael Karlsson och ger mig en pippi av politiska skäl.
- Tack, säger jag och tänker att jag inte riktigt vet hur en blåmes ser ut men att den är rätt färgglad ändå och inte riktigt ser ut som den jag har.
- Det är en ladusvala, viskar Naturskyddsföreningens presskille Anders som ser att jag tittar förvirrat på fågeln.
2 kommentarer:
Min favorit är skäggmesen (Panurus Biarmicus). Har spridit sig rätt väl i Sverige, efter att tidigare funnits främst kring sjön Tåkern.
Janne! Dina kunskaper om allt upphör aldrig att förvåna. Skäggmes...
Skicka en kommentar