Jag ska snart sluta skriva om tidningen världen idag men jag är motvilligt fascinerad. Idag har de lämnat en plats för gästkommentar på ledarsidan till Livets ords ordförande Ulf Ekman som skriver en kladdig krönika om aborter.
Han påstår att hela generationer är i farozonen att utplånas. Han säger att ofödda barns blod ropar på oss från blodbestänkt mark.
Det som Ulf Ekman tycker låter bra inne i sitt huvud är så bisarrt i tryck.
Men värst är: "Vi talar gärna om att det är bättre med legal abort är bättre än illegal. Det verkar knappast bättre för barnen! De verkar vi glömma i sammanhanget."
De jag inte glömmer i sammanhanget är kvinnorna. Men det gör Ulf Ekman. Han ger uttryck för en så skum människosyn, kvinnor värderas lägre och blir underordnade syftet att föröka sig och uppfylla jorden. Ekman förespråkar rättslöshet för alla kvinnor i världen.
Ingen tycker att abort är en bra lösning men det måste finnas som utväg. Alternativet är så mycket mänskligt lidande.
För tre veckor sen var jag i Tanzania på Muhumbili Hospital bland annat. Vi såg precis hur illa det är med illegala aborter och de desperata människor som trots allt genomför dem. Det handlar om tragiska val. Människor som till varje pris försöker rädda sitt eget liv. Många dör. Många skador läker aldrig.
Där finns en stat som hycklar och i stället för att erbjuda säkra och lagliga aborter erbjuder "post-abortion-programs". Vård erbjuds efter misshandel, petande och skrapande med pinnar och verktyg i människors kroppar. Det här är inte en abstrakt politisk diskussion. Det handlar om riktiga människor. Jag var där och såg människorna, mötte blickarna, kände lukterna. Tanzaniaresan är så nära i tiden att min solbränna inte har bleknat ännu.
Ekman tar omtanken om barn som alibi för att försöka fatta kollektiva beslut trots att de är djupt personliga. Abort som utväg är en fråga om mänskliga rättigheter - också för kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar