Sommaren tar ut sin rätt. Allt går långsammare och det är rätt underbart. Tackade nyss nej till en morgonsoffa. Som handlade om fett och lagstiftning.
Igår missade jag schlagerkvällen på Pride. Känns tomt. Samma känsla som förr när jag var liten och läste om konserter jag missat. Ett gny i magtrakten. Min vän Nils ringer från någonstans till höger om scenen.
- Åh, jag tänkte att du borde vara här. Det är ju schlagerkväll, skriker han i luren. Publiken är vild. Charlotte Perelli är tydligen fantastisk. Men där är jag alltså inte. Nu har jag prioriterat familjen. Lite småborgerligt sådär. Och heteronormativt säkert.
Förr om åren var det få politiker på Pride. Nu vimlar det av dem. Sexualiteten och livsvalen har politiserats. Det hade varit jobbigt om de inte samtidigt också hade kapitaliserats. Som vanligt gick pengarna före. För tio år sen var nyheten att det finns rosa pengar. Årets Pride handlar också om rosa röster. Alla utom Kd finns i parken. Som vanligt. Minns fortfarande kampanjen vi moderater körde för många år sen i Pride park: Har du fördomar? Med fördomsbingo om moderater.
Nu är Pride mainstream som politisk arena. Politikerbloggen kör en egen sidoblogg från Pride till och med. Nu behövs jag inte lika mycket alla dagarna.
Men nästa år blir det schlagerkväll. Och vi ses i paraden imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar