Musselhut

Det har varit lite tyst här - och det beror på att jag varit bortrest till Paris. Är tillbaka med full kraft nu!

Paris är en vackrare stad än jag anade men det här med språket var värre än jag trodde. Jag talar bara köksfranska, lagom för att unvika sniglar och grodor. Och så talar jag schlagerfranska: "Alemange... deaux point!" (Och jag kan inte stava heller. Ursäkta mig, alla fransoser.) Men det gick hyfsat ändå.

Vi landade torsdagseftermiddag och gick ut i regnet, via Notre Dame, till anrika Brasserie Lipp. Där blev vi placerade i ett hörn och omsorgsfullt ignorerade i en kvart.

Så bisarrt.

Vi skrattade och gick därifrån. Det bör upplevas att bli utsnorkad av en fransk kypare som serut som Mr Bean.

Sen gick vi till Leon, en belgisk kedja som serverar musslor och pommes frites. Och det var kampanj, så vi fick obegränsat med pommes frites.
- Det här är musselhut! Som pizzahut fast med musslor, sa Olof. Och han hade rätt. Men vi fick både mat, service och obegränsat med pommes frites så jag gillar stället.

Och jag har lärt mig användbar franska: "au volonté" - det betyder obegränsat. Hurra för "des frites au volonté"